Ni som följt mig länge vet att Doris sen hon började prata, har pratat om hund. En levande hund. På en helt annan nivå än när man själv plikttroget önskade sig diverse husdjur när man var barn. Detta har varit något annat. Något som inte upphört eller ens dalat. Sen hon var två år har vi sagt när hon är sju år kommer hon få en. Huuu år. Men ni vet när man känner i magen. Att man måste göra nånting. Som inte kan vänta. Det jag kan säga utan att äventyra Doris integritet är att det var dags redan nu. Jag är uppväxt med hund. Zorro. En stor blandras. En otrolig hund. Som älskade att vara en del av vår familj med fem barn. Jag minns dagen vi åkte till Dalsland för att hämta honom som igår, det var hos mina morföräldrars bekanta. Han låg på en filt bredvid min äldsta bror i baksätet. Och känslan att just vi. Vi som är så många ska få en hund var otrolig. När man är i en stor barnaskara vet man att man måste göra avkall på vissa saker. Men hund, det finaste av allt, det högsta betyget- det hände oss. Mig och mina fyra bröder. Tillbaka till nutid. Jag hade haft koll på blocket ett tag. Jag kände i min mage att en framavlad hund från en kull som man måste tinga inte var för oss. Det kändes jobbigt med hundvalpar som föddes på löpande band och att vi har baserat på ras bestämt oss för och därmed förväntar oss en viss hund. Jag vet inte. Svårt att förklara. OCH ja, jag kan ha två resonemang i huvudet samtidigt- jag vet att SKK exempelvis finns av en anledning. Jag vet allt det där. Ändå kände jag så. Jag märkte ganska direkt att blocket var skumt. Små blandrasvalpar för över 20 000 där det varken fanns filmer eller information på varken mamman eller pappan. Det fanns ingen bakgrund alls. Fick kontakt via instagram med en tjej som jobbar som tullare (?) och hon berättade om hur det var när de upptäckte bilar fullastade med valpar. Förvirrade och rädda, sjuka och hungriga. Och vad det behövde göra med dom. Jag frågade också om det finns något säkert sätt att köpa hund via blocket och hon sa att nej, i princip inte. Släppte tanken på att vi skulle hitta en för oss där och då. Men en morgon fick jag ett sms där min bror tipsade om en hund som behövde omplaceras. Detta var något annat. Kvinnan som skrev var på riktigt. Hunden var 10 månader redan och uppvuxen på deras gård. Kvinnan som ägde den hade ett hunddagis och visste vad hon gjorde. Hon var dessutom från samma lilla ställe som Daniel och de kände till varandra. Jag ringde och berättade om oss. Och om Doris. Jag hade lagt märke till att i nästan alla annonser stod det ”ej barnfamiljer”. Det gjorde det inte i denna, men jag ville ändå berätta öppet om Doris och hennes person för att Doris skulle få det ärliga förtroendet hon förtjänar. Jag kände att jag behövde börja förbereda Doris med ”Det finns en hund” men det är många som vill ta hand om henne så vi får vänta och se tills imorgon om vi får förtroendet. Kvinnan fick ta ner annonsen pga fick över 40 (!!!) samtal som hon behövde gå igenom. Ett antal stissiga timmar senare samma kväll fick jag ett sms som löd ”Klart att hon ska till Doris, en blivande hundförare!”. Doris som var helt slut av anspänning hade somnat för att det snabbare skulle bli morgon. Och morgonen därefter berättade Daniel att hon hade valt oss! Tårar kom. Sen gick allt snabbt. Jag och Doris åkte till Ica efter jag jobbat och köpte hundsaker. Och morgonen därefter var det hon och jag som satte oss i bilen. Färden skulle ta 2,5 h. Vi skulle vara där 16:00. Vi åkte vid 08:30. Efter ett stopp på Hööks i Borås samt lunch och promenad i Jönköping, åkte vi den sista biten till gården. Väl på plats var vi båda väldigt nervösa och vi gjorde så gott vi kunde för att verka någorlunda närvarande. När vi fixat med papper, fått råd och tips från den tidigare ägaren satte vi oss i bilen. Där kom tårar igen. Kicki som hon heter, skakade lite. Så Doris knäppte loss sig från bilbarnstolen och höll om henne den första biten genom snirkliga grusvägar. Nu bor Kicki hos oss sen några dagar. Hon sover på en filt bredvid Doris säng. Doris vaknade imorse skrattades. Hennes bubbliga, lite sällsynta skratt ackompanjerades ihärdigt av Kickis viftande svans och jag kunde varken sluta le eller hejda stolta tårar. [caption id="attachment_82068" align="alignnone" width="1088"] [/caption] [caption id="attachment_82069" align="alignnone" width="1088"] [/caption] [caption id="attachment_82070" align="alignnone" width="1088"] [/caption] [caption id="attachment_82077" align="alignnone" width="1088"] [/caption] [caption id="attachment_82073" align="alignnone" width="480"] [/caption] [caption id="attachment_82075" align="alignnone" width="480"] [/caption] [caption id="attachment_82076" align="alignnone" width="480"] [/caption] Processed with VSCO with a10 preset
