Jag gjorde en story på instagram häromdagen om min problematik med akne och medicinering.Herregud vilket gensvar det blev. Folk skickade hejarop och tips, ord om egna erfarenheter eller saker de läst sig till. Att dela med sig är på riktigt det finaste som finns!?Man känner dock att vår samtid har gjort det till något fult att ge råd och tips? Nästan alla meddelanden började med ”förlåt för oombett råd” eller ”du vet säkert redan detta och tycker det är ett jättedumt råd men…”Just kring akne finns det ju väldigt många tyckare som slänger sig med slentrianråd utan egen erfarenhet och typ ”har du testat byta örngott” eller ”har du testat utesluta…. whatever” Så jag förstår att även ursäkterna var av välmening men för någon som testat allt, är varje ny insikt eller idé från någon med erfarenhet värt någonting. Jag tror ursäkterna härstammar från rädsla för att tränga sig på eller få en känga för att någon inte ville ha just det rådet. Herregud. Det måste ligga på mottagaren att sålla vilka råd eller tips man tar till sig. Jag ser det endast som ett bevis på omtanke när tankar trillar in kring en sådan sak jag uttryckligen inte får bukt på själv.Anledningen kring att jag aldrig har delat med mig av min långa resa med provlemhy är att jag är skadad av vårdpersonal som indikerar på att det är ett fåfängt problem. Och detta handlar inte om utseende för mig. Jag är obrydd om mitt utseende i form av skalet som urskiljer mig från andra.Har vid varje tillfälle jag sökt (i min ungdom, mellan graviditeter eller efter graviditeter) fått höra ”Jag tycker du ser jättefin ut” eller liknande från personal på vårdcentral. Då vill jag bara ställa mig upp och skrika att snälla rara jag tycker också jag är ”jättefin” men det BULTAR OCH VÄRKER I MITT ANSIKTE SNÄLLA HJÄLP. .Efter många år av invärtes antibiotika som Tetralysal, erymax osv samt otaliga krämer som Differin, Epiduo och Acnatac. Fick jag tillslut testa Isotretinoin. Som ju är en sviiiiinstark medicin som man måste ta blodprover osv för innan. biverkningarna gör att man ej kan vara i solen (ljuset), man blir deppig, får ont i leder osv. MEN att efter ett tag känna hur ens ansikte vilar, inte är aktivt, inte bultar, blöder eller sårar var på riktigt en känsla jag typ aldrig kommer glömma. Jag kände frid i mitt skinn. Så kan vi inte ägna detta inlägg till att tipsa vidare om hur ni blev fria eller hur ni tyglar/lever med akne. Vilka produkter använder ni? Finns det något som triggar er? Var har ni själva funnit hjälp? Kanske kan det hjälpa någon.
